Nu bär det av

Jag har varit på en jättefin begravning där alla grät. Det är väldigt renande på något sätt att närvara på en sådan.
Av allt som sades om fina Gunnar så fick jag klart för mig hur mycket han betydde för sina brorsöner och sin brorsdotter. Jag fick veta att dom alla varit med honom på slutet. Det gjorde mig bättre till mods eftersom att dö ensam måste vara något av det mest ångestfyllda jag kan tänka mig.

Så, tack till brorsönerna Jan, Ulf och Eric, tack. Och tack till brorsdottern Maj.
Tack också till Noomi Liljefors som så fint beskrev Gunnar och hans liv.

Nu bär det av - Whohooooo London nästa!