Detta är min
berättelse om mina upplevelser
på Vipassana-centret. Det är
min sanning och
min tolkning av
kursen.
Varför göra detta?
Jag har alltid sökt, sökt sökt.
I slutet på åttiotalet hade jag, som
stressad småbarnsmamma, en önskan om att kunna ”stänga av” ,
att kunna koppla av.
Jag kom i kontakt med transcendental
meditation som har hjälp mig många år, med allt från att koppla
av till att föda barn.
Men.
Den har inte hjälpt mig att hitta mitt
inre, inte hjälpt mig att förstå meningen med livet.
Livet knallade på och så hände det
som händer alla mammor. Barnen flyttar hemifrån. Vem och vad ska nu
få min uppmärksamhet, mitt engagemang?
Jag har provat på diverse skumma
kurser med tarotläsning, tala med andar, healing mm
Två vändor till Englagård. En
självutnämnd guru äger stället och skor sig på alla oss sökande
människor. Rik som ett troll!
Jag gick en kurs i hur man styr sin
kosa mot sina drömmar. Till vilken nytta? Jag har ju ingen aning om
vad jag vill. Hur ska jag då kunna styra skeppet?
En kurs i Oneness. Varför inte? Där
skulle man kunna självförverkliga sig......... Så hamnade jag på
ett konvent som i det närmaste var ett väckelsemöte, där folk i
publiken skrattade, grät, skrek helt hysteriskt. På scenen satt nio
”upphöjda, upplysta” personer klädda i vitt och log mot
publiken.
Jag var botad.
Ju mer åren gått så har jag känt
ett behov av tysthet. En möjlighet till reflektion. Så jag slängde
ut frågan på FB om någon hade tips om något retreat som var bra.
Och fick ett svar – Vipassana i Ödeshög. Jag hade egentligen
funderat på kloster en långhelg eller liknande.........
Vipassana – Dhamma
Vipassana betyder
att se saker som dom egentligen är.
Dhamma är
naturens lag, en upplyst människas lära, vägen till befrielse.
Vipassana är en meditationsteknik som
ska ha bevarats i sin rena form av munkar ända sedan Buddahs död.
Man praktiserade denna teknik i Indien innan den dog ut där för ca
2000 år sedan och den spreds till omkringliggande länder, bl a.
Burma. Till de praktiserande i Burma sades det att denna teknik var
deras ansvar att bevara i tusentals år. Vilket ett fåtal människor
gjorde i generation efter generation i 2500 år. Sånger och
recitationer från Buddha på ett gammalt språk som talades i Indien
då, Pali, är bevarade.
En man vid namn S N Goenka som var född
i Burma men som hade Indiska föräldrar kom i kontakt med denna
teknik började år 1969 lära ut Dhamma i Indien och så småningom
i hela världen. Hans koncept är att man lär sig tekniken på en
10-dagars kurs på speciella centra. För 2500 år sedan var det
munkar som lärde ut denna teknik och då i sina kloster.....
Mr Goenka dog i höstas 90 år gammal.
Han ägnade halva sitt liv åt att hjälpa människor och att sprida
tekniken över hela världen.
Vad är då tekniken bra för? Det är
en meditation som inte är en ”koppla-av-meditation” utan
man är mycket fokuserad och är uppmärksam på sin egen kropp, sina
egna förnimmelser, under hela meditationen. Moral, behärska sinnet
(koncentration) och vishet övas hela tiden. Dhamma är vägen till
upplysning, vägen för att bli av med lidande. Den väg som Buddha
ägnade hela sitt vuxna liv åt att hitta.
Bli lycklig helt enkelt.
Och var börjar man? Med sig själv.
Det har du kanske hört förut? För att kunna älska andra måste du
först älska dig själv................
Religion/filosofi
Vipassana är ingen religion. Ingen
sekt. Ingen klubb.
Det finns inga avbilder av gudar, inga
altare med foton på självutnämnda Bagawans, inga silversandaler
att dyrka (vissa vet vad jag pratar om) det finns inte någon som
tjänar pengar på detta eftersom det är gratis att gå kurserna.
Ja, du hörde rätt. Maten, login, utbildningen - Gratis.
Självklart kommer Buddismen upp i
föredragen som hölls på centret eftersom det var Buddhas teknik!
Aldrig någonsin hänvisade man till
någon gud, någon sekt, något medlemsskap av något slag. Tvärtom
menade man att Buddha aldrig bad om att bli gudaförklarad. Eller att
Jesus förmodligen hellre sett oss människor följa hans råd och
lära istället för att göra honom till en ikon.
Människan skapade Gud efter sin
avbild.......... och inte tvärtom.
Personalen/Maten/Login
Personalen jobbade
ideellt. Samtliga. De kom och jobbade för kortare eller längre
perioder. En sorts gåva som tack för att få ha lärt sig tekniken.
Maten var såklart
vegetarisk (man dödar inte). Tyckte att maten var ok men inte mer.
Mycket enkel.
Vi bodde i
vandrarhemsliknande hus. Meditationssalar och matsal låg i en
huvudbyggnad. Väldigt enkla rum med säng och stol som enda
inredning.
Ett asketiskt liv levdes där.
Vistelsen
Jag anlände på eftermiddagen på
onsdagen och fick lämna ifrån mig telefon och andra distraktioner
såsom ev böcker eller mp3spelare. Distraktioner så som korta
kjolar eller urringningar var självklart uteslutet också.
Jag blev tilldelad ett rum där jag
skulle få en rumskamrat snart. Det visade sig bli Anne Marie från
Odense i Danmark. Män och kvinnor var åtskilda under hela
vistelsen.
Kl. 17.00 fick vi en soppa och sedan
lite information. Något som verkligen slog mig (nästan som en
chock) var medelåldern på kvinnorna! Jag hade förväntat mig många
i min ålder som söker meningen med livet men ack vad fel jag hade!
Min gissning är att medelåldern var ca 25-28. Det var tjejer från
20 upp till 55. och som sagt de flesta var mellan 22-30. Konstigt va?
Det var alla typer av tjejer. Allt från
rastafari till små pipinetta akademiker.
Och så skulle vi då få lära oss
meditera. Spännande.
Efter första lektionen och övningen
av meditation så inträdde ädel tystnad. Det innebär att man inte
får tala med varann. Inte kommunicera vare sig med blickar eller
tecken. Inte ha fysisk kontakt av något slag. Man skulle helt enkelt
låtsas om som om man var där helt själv. Du fick tala med läraren
om du hade frågor om meditationen och med en ”helper” om du hade
problem av praktisk natur.
Vi mediterade och lyssnade på
kvällsföredraget som alltid hölls av mr Goenka, inspelat, på
indisk engelska och med en svensk översättning direkt efter. Det
reciterades en del från Buddha och sånger som lät konstigt
gutturala sjöngs av honom.
Efter det var klockan 21 och det var
dags att gå och lägga sig. Tyst och släckt 21.30.
Nästa morgon ringde gong-gongen 04.00
och det var dags att börja meditera, antingen på rummet eller i
meditationssalen.
Jag vaknade med huvudvärk och tänkte
att jag sover över denna gång. Och så ringde gong-gongen en andra
gång för frukost kl. 06.30. Då gick jag till matsalen och möttes
av …......... 39 Zombies!!!
Tänk er att komma in i ett rum med 40
kvinnor med total tystnad förutom ljudet av skedar som slår mot
tallriken. Alla stirrar ut i tomma luften och ser helt okontaktbara
ut....
Nåja, bara att sälla sig till skaran.
Huvudet värkte fortfarande men det gör
det ju då och då så jag tänkte inte mer på det.
Dagen fortsatte med meditationer och
och lunch. På lunchen gick jag en liiiiiiiten promenad på det
liiiiiiiiillla skogsområde som det var tillåtet att vistas på.
På eftermiddagen tilltog huvudvärken
och det välbekanta illamåendet började göra sig gällande. NEJ,
inte migrän! Inte nu!
Men min själ och kropp var inte
överens.
Jag låg i sängen på eftermiddagen
och hoppade över en obligatorisk samling. - Vilket inte var
populärt.
Jag fick gå och tala med läraren på
kvällen och självklart förstod hon att jag mådde dåligt men
uppmanade mig att var med på resten av kvällens övningar. Jorå,
så noga var det. Har man åtagit sig att åka dit då måste man
också delta till 100%.
Vi kom överens om att jag skulle få
sitta nära utgången ifall jag behövde springa därifrån.
Men befrielsen kom direkt efter jag
talat med läraren, jag sprang bakom ett av förrådshuset och
spydde som en räv. Puh!
De första dagarna släpade sig fram
och jag tror aldrig jag haft så TRÅÅÅÅÅÅKIGT så LÄNGE!
Herregud vad hade jag gett mig in på?
Men dagarna gick och meditationerna
blev mer och mer intressanta. Maten blev aldrig intressant men jag
gick aldrig hungrig och det var ju huvudsaken.
Ibland tänkte jag på Thomas. Undrar
vad han gör just nu? Undrar vad som händer ute i världen?
Och jag har designat - kläder, kuddar,
krukor, jag har skrivit detta blogginlägg hundra gånger. Jag har
börjat att teckna och mycket mer. Allt detta bara i huvudet. Vad gör
man när det är tråkigt och det enda man kan leka med är fantasin?
Jag tänker inte gå in på vad vi
lärde oss för det är för mycket men jag kan säga så mycket att
detta är något som jag skulle bli glad om fler gjorde. Att ta 10
dagar av sitt liv och få lära sig om hur man kan hitta frid inom
sig. Vilken värld vi skulle få! Lööööööööööööööööve
hela dagarna :-)
Tionde dagen skulle vi få börja prata
igen. Jag var lite osäker på hur det skulle kännas. Jag hade ju
haft en rumskamrat som jag inte låtsats om under hela 9 dagar!
Nåväl, efter morgonmeditationen den
tionde dagen upphörde den ädla tystnaden och ett KACKEL utan dess
like inträdde. Först lite försiktigt men sedan accelererade det
till en nästa outhärdlig ljudnivå, jag tappade nästan rösten av
allt babbel och otränade stämband. På kvällen kändes det
irriterande när folk pratade och jag ville sova!
Det visade sig att de flesta tyckte
maten varit bra (så jag är väl kräsen dårå) och att dom flesta
jag pratade med hade varit arga och deprimerade till en början på
vistelsen. Kanske inte så konstigt........
Det var flera deltagare som inte kom
från Sverige. Det var danskar, norrmän, finländare, en
kanadensare, en eller två peruaner, de var i alla fall
latinamerikaner.
Varför så många nationaliteter? Jo
Vipassana är så populärt ute i världen att det är flera års
väntetid så att man betalar dyra flygbiljetter och åker till
Sverige helt enkelt! Att våra skandinaviska grannar kommer hit är
inte så konstigt då detta center är det enda i norden.
Dag elva på morgonen var det dags att
åka hem. Först en gemensam meditation. Konstigt nog kändes det
sorgligt att det tog slut även om jag längtade hem............
Resultatet
Är jag då en upplyst människa? Nej
inte ännu :-) men jag kommer att fortsätta meditera enligt denna
teknik morgon och kväll för att må bra helt enkelt. Mitt syfte med
att åka var att pröva mitt (obefintliga) tålamod, att lyssna inåt
utan en massa brus från omvärlden och att få frid. Och ja, delvis
kan jag redan nu känna att jag är på väg. 10 dagars kursen är
inte quick-fix utan en inledning och utbildning av tekniken och
filosofin är kring Vipassana.
Jag är så glad att att jag har gjort
den och kanske åker jag igen om något år eller två....
Jag har betalat en frivillig slant för
att även du ska ha möjlighet att gå. Det är så det finansieras.
Av elever som tagit kursen och som vill bidra efter egen förmåga till att fler kan gå.
Ta chansen!
Må alla varelser bli lyckliga,
fridfulla och fria.
Med all kärlek
Helene
KURSSCHEMA
04.00 Gonggong - väckning
04.30 - 06.30 Meditation i salen eller på ditt rum
06.30 - 08.00 Frukost
08.00 - 09.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
09.00 - 11.00 Instruktioner, därefter meditation i salen eller på ditt rum
11.00 - 12.00 Lunch
12.00 - 13.00 Vila och möjlighet till samtal med läraren
13.00 - 14.30 Meditation i salen eller på ditt rum
14.30 - 15.30 GRUPPMEDITATION I SALEN
15.30 - 17.00 Instruktioner, därefter meditation i salen eller på ditt rum
17.00 - 18.00 Tepaus
18.00 - 19.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
19.00 - 20.15 Lärarens föredrag i salen
20.15 - 21.00 GRUPPMEDITATION I SALEN
21.00 - 21.30 Möjlighet att ställa frågor i salen
21.30- Nattvila - ljuset släcks
Mer att läsa finns på
http://www.se.dhamma.org/
